Lycka är en trevlig busschaufför.

Tiden gick helt sjukt fort idag, när jag var och fikade med Madel och senare även med Linnéa. Jag märkte inte alls hur klockan blev typ halv åtta och jag blev ashungrig (inte så konstigt med tanke på att jag hoppade över lunchen). Det var hur trevligt som helst att sitta och prata om allt möjligt i timmar. Varför gör jag sånt alltför sällan? Tragiskt är det.

Sen hade också helt galet med tur när jag skulle till bussen i eftermiddags. Jag gick hemifrån lite väl sent (som alltid ehheh) och när det var typ 100-150 meter kvar till stationen ser jag bussen komma. Nå, det var nästan ingen på stationen och jag var helt säker på att jag skulle se bussen åka framför näsan på mig. Men jag fortsatte ändå gå, ökade takten lite och ännu lite mer - den åkte fortfarande inte. Det var ungefär femtio meter kvar när jag bestämde mig för att jag kanske visst skulle hinna, så jag började springa. Och jag hann! Inte nog med det dock. När jag flåsande steg in i bussen ler chauffören mot mig och säger "Jag såg dig så jag väntade!". Det gjorde mig så himla glad. Det finns inget som gör mig så glad som underbara människovänner till busschaufförer. Trevliga biljettkontrollanter på tvärbanan är också underbart. Såna vill man alltid flasha ett litet leende till.

Men trots att min dag har varit allmänt underbar vill jag befläcka den fina stämningen i detta inlägg med lite lite hat. Mottagarna för hatet är tyvärr själv omedveten om det och min anledning är alldeles för barnslig och dålig för att jag ska kunna konfrontera dessa personer. Men om du inom de närmaste dagarna känner dig orättvist behandlad av mig, så kom ihåg detta: det är ditt fel och jag har varnat dig!

Tänk vackra tankar!

Elina

PS. Jag har dålig humor när jag känner mig oälskad men jag älskar alla och är aldrig elak. Tell your friends.